Kulturmiljöpedagogik

Kulturmiljöpedagogik är den sorts pedagogik som används när man drar nytta av historiska platser i undervisningen, så som arkeologiska platser, historiska byggnader och andra kulturhistoriska platser.

Inom kulturmiljöpedagogiken är det platsen - och att kunna se, höra och känna historien i dess originalmiljö- som är det viktiga, till skillnad från kulturarvspedagogiken där till exempel historiska skeenden och äldre hantverkstraditioner kan vara det väsentliga.

Publika grävningar inom arkeologi är ett exempel på kulturmiljöpedagogik. Antingen innebär det att allmänheten kan vara med och gräva på en arkeologisk plats och på det viset skaffa sig kunskaper om den platsen i synnerhet och arkeologi i allmänhet. Det kan även innebära att grupper av människor kommer till en utgrävning under kortare studiebesök och får delar av historien berättad på den plats där det faktiskt skedde.

Äldre byggnader kan på flera sätt vara en del av kulturmiljöpedagogiken då de kan vara platsen för praktisk byggnadsvårdsutbildning och ibland fungera som skådeplats för tidsresor till olika tider och platser. Tidsresan är en dramalek där de historiska kunskaperna leks in. För att ge leken en inramning som ger en större kunskap om historien förläggs ofta leken till en historisk miljö.

Byggnaderna ingår även i det vi kallar det kulturhistoriska landskapet. I det begreppet ingår äldre bebyggelse och miljöer som under historiens gång påverkats av människan. Fornlämningsmiljöer och bebyggelsemiljöer kan vara platser för undervisning av olika slag, skolprogram, guidningar, tidsresor och kultur- och naturstigar.

En viktig del för dem som arbetar med kulturmiljöer är att lära sig att läsa den miljö som finns runt omkring oss. Att med hjälp av det vi ser kunna förmedla en kunskap om äldre och forna tider. Varför ligger stenåldersboplatsen precis här? Hur har landskapet runt omkring den påverkat livet för de som levde här? Finns det samband mellan den och hur vi idag tänker när vi väljer plats att bo på?