Kulturarvspedagogik är mötet mellan kulturarv och pedagogik. När kulturarv används i lärandet är det kulturarvspedagogik vi talar om.
Kulturarvspedagogik skiljer sig från vårt traditionella sätt att närma oss historien. Vanligtvis vill vi lära oss något om historien – och det är förstås viktigt – men på NCK utgår vi från lärandet genom kulturarv. Här används kulturarvet och det historiska perspektivet för att närma sig andra frågor, skapa sammanhang, inspirera och utveckla olika färdigheter.
NCK jobbar i första hand med fyra områden: museipedagogik, arkivpedagogik, konstpedagogik och kulturmiljöpedagogik. Dessa skiljer sig åt då de utgår från olika typer av kulturarv och olika samlingar, men har också mycket gemensamt. De fyra områdena är varianter av det kulturarvspedagogiska fältet och kan alltså ses som olika ingångar till att lära genom kulturarv. Kulturarvspedagogik beskriver framför allt en praktisk verksamhet där NCK arbetar med pedagogiska experiment för metodutveckling.
NCK bedriver och främjar också kulturarvspedagogisk forskning för att fördjupa förståelsen för hur kulturarvet kan användas och vad man kan uppnå genom kulturarvspedagogiken. Vi sätter också in kulturarvspedagogiken i flera bredare sammanhang. Vi vill stärka kulturarvspedagogikens ställning både inom kulturarvssektorn och i det vidare samhället. Därför arbetar vi med policyutveckling och kopplar samman kulturarvspedagogik med samhälleliga visioner om exempelvis livslångt lärande och aktivt åldrande. I ett politiskt sammanhang använder vi kulturarvspedagogik för att främja bland annat social sammanhållning och regional utveckling.