Kulturarvspedagogik skiljer sig från vårt traditionella sätt att närma oss historien. Vanligtvis vill vi lära oss något om historien – och det är förstås viktigt – men på NCK utgår vi från lärandet genom kulturarv. Här används kulturarvet och det historiska perspektivet för att närma sig andra frågor, skapa sammanhang, inspirera och utveckla olika färdigheter.
NCK jobbar i första hand med fyra områden: museipedagogik, arkivpedagogik, konstpedagogik och kulturmiljöpedagogik. Dessa områden är varianter av det kulturarvspedagogiska fältet och kan alltså ses som olika ingångar till att lära genom kulturarv.
NCK verkar för att fördjupa förståelsen för hur kulturarvet kan användas och vad man kan uppnå genom kulturarvspedagogik, samt för att stärka kulturarvspedagogikens ställning både inom kulturarvssektorn och i det vidare samhället. Vi ser kulturarvet som en resurs i strävan att nå ett hållbart och inkluderande samhälle, och kulturarvspedagogik som en form av lärande som berikar människors upplevelser och omständigheter. Kulturarvspedagogik kan därför även främja social sammanhållning, regional utveckling samt samhälleliga visioner inriktade på exempelvis livslångt lärande och aktivt åldrande.
I detta sammanhang med ett brett sätt att se på lärande genom kulturarv använder vi Generic Learning Outcomes (GLOs) som ett verktyg för analys. Brittiska forskare tog i början av 2000-talet fram detta för lärande vid museer, arkiv och bibliotek, med fokus på olika effekter av lärande. Idéen är att planera sina aktiviteter på kulturarvsinstitutioner utifrån vad man vill uppnå inom GLOs fem lärandeområden:
- Kunskap och förståelse
- Färdigheter
- Attityder och värderingar
- Glädje, Inspiration och kreativitet
- Beteende och progression